jag saknar dig!

tänk att det har gått så många år!
casita, tänk att du försvann från mig för så längesen, jag minns inte ens hur många år du har vart borta...var det inte 2006 du försvann!?
det enda minnet jag har från tiden med dig är ett kort som bodil (lollos mamma) tog när vi var ute och red...det var det sista kortet hon kunde ta, för sen tog rullen slut, det var precis att vi kom med på bilden, men det är det enda minnet jag har, men jag kommer aldrig glömma vår sista ridlektion tillsammans, jag kände på mig att nåt var fel, att nåt skulle hända efter detta och jag hade rätt, du fick åka iväg, jag minns hur mycket jag grät. men så en dag när jag kom till stallet så stog du där, den glädjen kan jag aldrig förklara!
det kändes som om jag svävade på moln när jag gick in till dig, jag blev så glad att jag bara stog och grät och kramade dig så hårt och jag vet inte hur många gånger jag pussade din mjuka lilla mule. sen när jag skulle dit typ nån dag efter så var jag så glad för att jag skulle få hälsa på dig igen och veta att du mår bättre, men när jag kom in i stallet så mötte mårten (min ridlärare) mig med en sorgsen blick och då sjönk mina mungipor och det kom som en chock när han sa att "casita har åkt..." jag kände en ilning längs hela ryggen och jag kände hur tårarna sakta kom stigande ur mina ögon, jag ville knappast tro att dom orden var sanna, jag blev så jävla ledsen att jag sprang ut ur stallet och grät tills jag inte hade några tårar kvar...din tid på jorden var över...jag förstog ingenting, det är knappast att jag förstår det nu. jag bara grät och grät, ingenting kunde göra mig glad den dagen. det finns ingen som kan göra mig så glad som du kunde. jag var så lycklig när jag red dig. du var den första pållen jag galopperade med, du var den första jag hoppade ett litet hinder i galopp med, du var den första jag hoppade en liten bana i galopp med. du var den jag lärde mig så otroligt mycket på. du var så stark älskade lilla pålle, du verkligen kämpade för att bli bra, men jag förstår att du hade ont och att du inte orkade längre, så det bästa för dig var att få lämna jorden, så att all din smärta skulle försvinna och jag hoppas att du har det otroligt bra där uppe i paradiset, för det är där du hör hemma och det är där du alltid kommer att vara. och jag vet att vi en dag kommer träffas igen!


älskade casita, jag kommer aldrig glömma våra underbara minnen!
jag kommer aldrig kunna förklara hur mycket jag älskar dig, för det finns inte så många ord. jag kommer aldrig kunna förklara hur mycket jag saknar dig heller, för det finns inte så många ord för det heller!
jag längtar tills dagen kommer då vi får träffas igen...den dagen jag får krama din starka hals igen, den dagen jag får pussa din mjuka lilla mule igen, dagen jag får sitta på din rygg och galoppera över dom evigt gröna ängarna med igen!
jag kommer alltid att älska dig min älskade casita ♥